Indologi och jämförande indoeuropeisk språkforskning
Indologi som vetenskapsgren omfattar ett stort antal ämnen med anknytning till Sydasiens moderna och klassiska språk, litteraturer och kulturer. Det största landet i regionen är Indien, men Sydasien innefattar ett stort område från Afghanistan i nordväst till Sri Lanka i sydost, och från den indiska delstaten Arunachal Pradesh öster om Bhutan till den så kallade Pepparkusten i Kerala i sydligaste Indien.
Ämnet Indologi vid Uppsala universitet har både en klassisk och modern inriktning. Till ämnet räknas också Jämförande indoeuropeisk språkforskning. Tyngdpunkten ligger på sanskrit (inklusive vediska) och hindi, det moderna språk som förenar den indiska federationen. Hindi talas och förstås i större delen av Indien och använder skriftsystemet devanagari, vilket även är det mest brukliga inom sanskrit. Klassisk sanskrit betraktas som kulturell bas för hinduism och buddhism, och är också grundläggande i de indiska skönlitterära traditionerna. Texter på vediska hör till de äldsta texterna som författats och bevarats inom den indoeuropeiska språkfamiljen. Vi undervisar även i andra sydasiatiska språk, som urdu och pali.
Forskningsområden
I Uppsala ägnas forskningen inom indologi främst åt litteratur på modern hindi från 1800-talet till idag, dessutom klassiska bhakti-texter på nyindoariska språk (i synnerhet nirguna bhakti), religionshistoria och nutida kulturhistoria.
Inom Jämförande indoeuropeisk språkforskning och den klassiska indologin står det vediska språket och den vediska litteraturen i centrum, dessutom tochariska, ett av buddhismens språk i Centralasien. Vi lägger stor vikt vid internationell samverkan inom forskning.
Forskningsprojekt
Inom Hindi står några samtida hindiförfattare i främsta fokus, dessutom utgivningen av en ordbok i hindustani-franska-latin från 1703, samt regionala litteraturtraditioner i hindidialekten garhwali från delstaten Uttarakhand. Ett vidare forskningsprojekt är om den samtida hindi-teatern.
Ett projekt handlar om en ”befriande visdomen” (liberating knowledge) inom Vedantatraditioner, med en blandning av källor på sanskrit, hindi, och engelska.
Inom Jämförande indoeuropeisk språkforskning pågår det forskning om språk- och kulturkontakt längs Sidenvägen i det buddhistiska Centralasien å ena sidan, och om språk, litterärt bildspråk och natur- och landskapsföreställningar i de äldsta vediska texterna å den andra.
Arbeten inom området utges bland annat i publikationsserien South Asian Studies.